Från kaos till framtidshopp

Östergötlands Stadsmission har under en längre tid funnits närvarande på skolor i utsatta områden genom att erbjuda läxhjälp och fritidsaktiviteter med målet att stärka ungdomars utveckling och trygghet. År 2020 började rektorer och pedagoger rapportera att unga mellan 13 och 16 år kom till skolan med godis, pengar och fina kläder som inte tycktes komma hemifrån. En oro väcktes om att dessa ungdomar kan ha fått saker genom att utföra små tjänster åt äldre personer kopplade till kriminella gäng. Rapporter från olika källor visade att unga ofta vistades på platser där de lätt kunde bli rekryterade av äldre individer, samtidigt som det var tydligt att det saknades trygga vuxna på dessa platser

Ett pilotprogram som gjort skillnad

Stadsmissionen, med omfattande erfarenhet av att snabbt kunna mobilisera resurser i samarbete med näringsliv och gåvogivare för att hantera samhällsutmaningar, insåg behovet av omedelbara åtgärder. Med dessa insikter, tillsammans med en noggrann kartläggning av brottsrisker och ungdomars behov i Linköping, utvecklade vi ett gåvofinansierat pilotprogram. Syftet med programmet var att adressera de aktuella utmaningarna och samtidigt arbeta förebyggande för att stödja ungdomarna till en tryggare uppväxt. Målet har varit att förebygga och motverka en negativ utveckling hos barn och ungdomar som visat tecken på riskbeteenden som kriminalitet eller andra socialt nedbrytande handlingar. Läs hela vår rapport från arbetet här.

Berättelse från verkligheten - deltagarberättelse

Berätta om din bakgrund?

Jag växte upp i ett hem där det alltid var kaos, med en farsa som var våldsam mot morsan. Jag växte upp i en miljö där droger var så normaliserat, det fanns liksom överallt. Jag hade en bror som var kriminell, alltså gängkriminell, så jag såg upp till honom. Men alla upplevelser, alltså, det utvecklar ju trauman, man mår dåligt liksom, så jag mådde ju skit redan som barn. Så strax innan högstadiet så slutade jag spela fotboll och hade då ingenting att göra, så jag började hänga med äldre som höll på med droger och kriminalitet. Man gör lite busiga saker i ung ålder och det leder till konsekvenser du inte tänkt på då.

Vad har Stadsmissionens personal betytt för dig?

Min socialpedagog har hjälpt mig jättemycket med olika situationer, varit med på möten i skolan eller med BUP, eller att bara göra aktiviteter. Hon bara stöttade mig när jag inte hade någon egentligen. Hon jobbade stenhårt för att göra en plan för mig, för att jag skulle få ihop alla ämnen i skolan och komma in på gymnasiet. Först tänkte jag att det här är omöjligt, jag kommer inte att kunna göra alla de här, typ 20 proven. Jag gjorde alla proven de sista två tre månaderna, vilket var jobbigt, men det lär en. Så ja, hon betyder jättemycket för mig!

Så skolan var en ganska stor del av det ni jobbade med?

Jag brukade skolka innan. Min socialpedagog förklarade att vi måste hitta en plan för att gå på alla lektioner, vilket kändes lite jobbigt i början. Men jag behövde ta eget ansvar och få betyg.

Vad gjorde du på sommarlovet?

Vi sommarjobbade också vilket var nice. Det var också jättemånga aktiviteter. Ledarna där fick jag bra relation med. Jag fick alltså jobb, jag fick stödsamtal. Jag blev hörd och synlig, förstår du? Vi pratade också mycket om slutet av programmet.

Vad i programmet har varit viktigast för dig?

Alltså det är yrkeslivet. Veta hur jag ska bemöta andra för att få bra bemötande tillbaks. Det är ändå ganska basic, men du ska prata med främlingar, kunder och vara hjälpsam, även om det är tråkigt och jobbigt i början. De första tre, fyra månaderna var det kanske lite jobbigt och stökigt, men man insåg sedan att det här är mitt jobb och det är roligt när allt börjar funka. Sista halvåret tyckte jag var roligast. Jag fick flytta till en restaurang och lära mig hur man jobbar där. Tempot, kunderna, ja det var jättelärorikt.

Jag vill kunna spara pengar och plugga efter gymnasiet. Jag vill hjälpa min morsa för hon är ensamstående just nu. Kunna stödja familjen och ge mina småsyskon en så bra uppväxt som möjligt.

Vad tycker du saknas i ditt område?

Jag tycker att det behövs fler ställen att vara på och mer aktiviteter för ungdomar så att de inte blir uttråkade och gör dumma saker. Fotboll, kanske turneringar med priser som gör att fler blir lockade. Många ungdomar är sysslolösa på sin fritid. Jag tycker att fler skulle få möjlighet att gå det här programmet och få lära sig yrkeslivet. Jobba, disciplin, lära sig att tjäna pengar i ung ålder. Ja men alltså bara den aspekten skulle få dom att mogna på ett mycket större plan. Det är en stor faktor eftersom yrkeslivet förbereder dig för det vuxna livet, så om du lär dig i ung ålder så kommer du vara förberedd för att vara vuxen.

Var man hamnar beror på mycket, dels var man växer upp och hur man blir bemött, förstår du? De som blir kriminella gör ju inte det för att det är kul. Det kan vara att de lever i misär och fattigdom, man vill tjäna pengar eller har gått igenom saker som har fått en att inte se någonting annat förutom det. Man har stängt ute sig från de som vill en väl. Jag tänker att vuxna i exempelvis skolan borde försöka se de här ungdomarna som verkligen mår dåligt, försöka ge dom hjälp. För alltså, det är svårt att be om hjälp.

Vad vill du jobba med i framtiden?

Jag tänker att jag vill jobba med barn och ungdomar med psykisk ohälsa, eller som har funktionsnedsättningar som ADHD och autism. Kanske jag kan ha en annan förståelse, ett annat tankesätt än vad en person som inte upplevt det här har.